Hatar dig
Alla dessa känslor. man glömmer dem och minnena tynar bort i hjärnan och till och med kanske försvinner lite halvt, men så fort man ser den personen så kommer allt upp igen, Allt svek och hur arg man är egentligen. Det kommer fram i form av ilska . Man blir besviken på vad den peronen har orsakat i en annan persons liv. Massförstörelse, och de kunde inte bry sig mindre. Dom kör sitt eget race. Man vill bara gå fram och skrika på dom. men vågar man det? vad kommer dom göra tillbaka? nej man håller ilskan för sig själv, och är glad för stunden. Men när man ligger där ensam i sängen och ska sova, så går tankarna upp i huvet, kanske en tår tränger sig fram, och man blir oerhört deprimerad. Skulle inte dom också kunna känna den smärtan en gång för alla så fler krossade hjärtan inte uppstår? Känslokalla människor som inte bryr sig, som bara gör som dom själva vill. i själva verket bryr dom sig kanske, kanske också fäller en tår, fast inte när någon annan är omkring, tänk om någon skulle märka att man var ledsen, nej vad hemskt, bäst och hålla masken som en cool kille och krossa så många hjärtan som möjligt bara för att. Så onödigt så det inte är sant. Kärleken må finnas, men varför så rädda att visa den, vad är problemet egentligen, vad ska kompisarna säga om man visar känslor och är sådär gullig, och inte bara tuff. ska det vara så svårt för killar att vara mer så? Och varför ska tjejer få lida av det? Jag förstår inte
Har du en åsikt om det här?
Trackback
